Förra året var det rutigt som var inne på min sömnad. I år är det gult. Bara så alla vet.
En klänning i snorgult ylle (från medeltidsmode.se) Skärning efter ek-kistefynden i Egtved, dvs överdel i ett stycke, utan axelsöm. Väldigt svårt att förklara bara i ord, se därför min otroligt vackra paint-illustration:
Man viker ner ärmarna längs axellinjen så man får en tub för ärmar och axelparti, viker in flärpen under ena ärmen, så man får en tub för kroppen. Sjukt smart och tygbesparande. Skärningen återfinns även i moderna folkdräkter, så smart är den.
Överdelen förlängdes med åtta raka stycken med lika många kilar i. Handsytt såklart och en del svordomar över alla sömmar som skulle fällas…
Dock finns inga äldre fynd (vad jag vet) på skärningen med mina modifikationer: Muddar på ärmarna, liten ståkrage, förlängd nederdel. Men fint som snus blev det!
Gula Härket färdigt. Med ett nytt sätt att bära benlindor. Bilden har Karin Edlund tagit och de snygga gula vantarna har Sara Kånåhols gjort. Tyvärr äger hon dom också…